;)

Detta med frukost är inte så jobbigt längre.
Jag vaknade faktiskt kl 05.30 i dag och var HUNGRIG.
En sensationell känsla.
Jag tror inte jag har vaknat hungrig på 15 år.
Gröten åkte ner i ett naffs.
Promenerandet går också lättare och lättare.
Framför allt så har jag inte lika ont i mitt knä längre.
Att komma hit tog mig alltså tre veckor.
Inte längre än tre veckor.
Ikväll ska jag ut och gå med Simon, jag längtar redan.
Vet inte om det är efter promenaden eller efter sällskapet.
Kanske båda.
I morgonbitti kommer Jonny hem....äntligen kan man få sig en god natts sömn.
Jag kan verkligen inte sova när han är borta.