Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer.

Kl 00.15 i natt ringde Knut och var förbannad.
-Det här är sista gången som Ludde får vara
hemma med oss när ni åker bort! skrek han.
Ludde satt i trappan utan hemnyckel och både Calle och Knut
var på stan med kompisar.
Jag ringde till Ludde som var ledsen och förbannad på
sig själv.
-Gå till en kompis då, sa jag.
-NÄÄÄ! Jag vägrar, guuuud så pinsamt.
Jag ringde till Calle som lovade att möta Ludwig på stan om han tog bussen dit.
Sagt och gjort.
Ludde på bussen och mötte Calle.
Då dog Calles telefon och det gick inte att föra över pengar till
Luddes telefon.
Försökte lotsa Ludde rätt så att han kom med bussen hem, men det
visade sig att han ställt sig på fel sida så han missade sista bussen hem.
Jag fick ringa till Knutte som mötte sin lillebror på stan och
gav honom pengar till en taxi.
Kl 01.30 var ungen hemma och morsan kunde pusta ut här i Dalarna.
Phu!!! Vad skulle man göra utan mobiltelefoner.





Kommentarer
Postat av: Anita

Ja visst e dom gulliga! Om man tänker att det är säkert att åka, att dom klarar sig, DÅ händer det som inte får hända. Det är så typiskt! Tur att det ordnade sig till slut då, stackars Ludde! :o/

2008-09-14 @ 09:41:26
URL: http://jamtlandspower.webblogg.se/
Postat av: Anette

Du skulle ringt hit..säg till Ludde att han gör det nästa gång det händer nåt..hit ringer folk även om kl passerat 03.00 haha..



Kram

2008-09-14 @ 10:35:34
Postat av: Linda

Tycker synd om Ludde. Tur att det ordnade sig

2008-09-14 @ 11:39:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0