;)

Jag följde med Gubben ut i Skogen med hundarna i går.
Mitt i skogen vid ett ödetorp "dumpade" Gubben mig, medan han gick vidare med hundarna.
Det var sorgligt och lite ruggigt att gå på den där ödegården mitt i skogen.
De som bodde där har bara lämnat det som det var någon gång på 40-talet kanske.
Folk har ju varit där och länsat men det finns lite saker kvar.
Sorgligt att tänka på att det en gång i tiden varit någons hem.
Finsoffan står kvar i kammaren.
Det ligger en gammal sopskyffel på golvet, kastruller och vackra väggmålningar.
Jag fick ilningar i ryggraden när jag gick där inne.
Tänk om det finns "någon" kvar där.
Usch!