I natt jag drömde...

...om mina föräldrar.
Det blir mer och mer sällsynt att de kommer in i mina tankar eller i mina drömmar.
Jag kommer inte riktigt ihåg drömmen, men jag kommer ihåg deras ansikten.
Jag vaknade nyss och kände mig förbannad.
Jag har legat i sängen och funderat.
Jag var bara 21 år när jag blev gravid med Knut och när jag bestämde mig för att följa med Jonny till Uppsala.
Inte en enda gång frågade jag min far om råd, inte en enda gång frågade han mig om jag behövde hjälp.
Han erbjöd sig varken att hjälpa till med flytt eller pengar.
För mig var detta inget konstigt, jag har alltid klarat mig själv, men nu när jag tänker på det så kan jag bli lite småförbannad faktiskt.
Nu när jag har Knut i samma ålder som jag var då.
Nog faan skulle jag hjälpa till med det ena och det andra om han skulle flytta från stan och få barn.
Men vi hade väl inte det förhållandet helt enkelt jag och pappa.
Han var van att jag klarade mig själv, och det gjorde jag ju också.
Med några tusenlappar på fickan så drog vi till Uppsala och flyttade in hos svärföräldrarna.
I en månad bodde vi hos dem innan Jonny fick jobb och vi fick lägenhet i Tierp.
En månad senare föddes "Bebben" och resten kan ni ju.
Det känns som igår men ändå hundra år sedan.
Undrar varför jag drömde om mina föräldrar?
Undrar varför jag kom att tänka på den där flytten just den här morgonen?

Nyinflyttad i Tierp, om två dagar kommer bebisen.
Året är 1988.



Kommentarer
Postat av: Anita

Har tänkt på samma sak själv......

2010-03-20 @ 11:50:47
URL: http://jamtlandspower.webblogg.se/
Postat av: cinis

Din Pappa ville säker men du frågade inte å han vågade nog inte just för att du stod på egna ben, styrka skrämmer många..den generationen hade ju lite svårt med känslor. Jag tror att det är därför vi överöser våra barn med så mycket tydlig kärlek som att säga ..Jag älskar dej, kramas å gosas fast dom nu är stora.. För våran generation e bäst på att ge våra barn en bra självkänsla..Hurra för oss... De e va jag tror alltså..kramis

2010-03-20 @ 13:21:45
Postat av: Lena

Tror säker att Bosse hade hjälp dig om du frågat, men som sagt du hade klarat dig själv länge och han visste nog att du skulle fixa det utan honom. Nu är ju vi nästan åt andra hållet istället att vi hjälper våra "små" mer än vi behöver. Förr fick man se till att ta sig dit man skulle själv,det var ingen som skjutsade till träningar och kompisar i onödan inte!

2010-03-20 @ 14:42:46
Postat av: Nina

Kan själv! Det är våran generations måtto. På gott och ont!

2010-03-20 @ 23:22:37
URL: http://ninast.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0