Halv åtta hos mig

I dag kommer min Jonny hem.
Det skall bli skönt!
Ju äldre jag blir dessto blödigare blir jag när han är borta.
Det blir ju inte bättre av att jag varit sjuk heller.
Här om dagen så gick jag runt  i lägenheten och tänkte hur det skulle bli om han störtade och inte kom hem igen.
Då skulle jag få rensa bort alla hans kläder och åka till hans jobb med saker osv osv.
jag levde mig in i känslan och blev ledsen på riktigt :)
Typiskt mig :P DRAAAMAQUEEN!
Men nu är ha på väg hem först från Florida till Atlanta(tror jag) sedan från Atlanta, över Atlanten och till Amsterdam och sedan från Amsterdam till Arlanda.
Han landar kl 16.25 och då får han fjorrd(bråttom på jamska) för kl 18 skall vi bort på middag till vänner i G:a Uppsala.
Halv åtta hos mig, kallar vi det för och det är Johan och Victoria som är först ut av tre par.
Vi bestämde det här för flera veckor sedan och vi skall välja mat från något land, ha ett tema så att säga.
Det skall bli väldigt spännande att se vad de kokat ihop för något.
Jag ser verkligen fram emot kvällen.
Vi trodde att det skulle bli inställt eftersom varken hon eller jag har varit speciellt frisk i veckan som varit men som tur är så känner sig båda bättre nu.
En liten promenad och en god middag skall jag nog orka med ;)
Det skall, som sagt, bli jättespännande.
Hoppas nu bara att inte Jonnys flyg är försenat för då blir jag sur.

I dag skall jag ge mig ut på en liten höstpromenad och sedan borde jag dra några tag med dammsugaren.
Dammråttora har dansat på bordet den här veckan när jag inte orkat göra någonting.
Men pojkarna då? tänker du då.
Moahahaha! svarar jag.

En skön lördag önskar jag dig!




Hehe....

Hittade på facebook :)



Upp i näsan

Hela min förkylning har under natten vandrat från halsen/bröstet upp till näsan/bihålorna.
Vilken jäkla tur att jag bestämde mig för att vara hemma hela veckan för jag hade aldrig orkat jobba, varken igår eller i dag.
Jag tog bilen till affären i gårkväll och var helt slut när jag kom hem.
Jag måste nog ge mig iväg ut i dag igen för jag har inga näsdroppar hemma.
Nä, fy vilket helsike det är att vara sjuk.

I bland när man vaknar en tisdagsmorgon och man är så trött att inte ögonen vill öppnas, då tänker man ibland: -Gud, vad skönt det skulle vara att få vara hemma och vara sjuk i dag.
Men det tänker man ju bara för att man är frisk, för när man är sjuk på riktigt så vill man ju inget hellre än att vara frisk och tillhöra samhället tigen.

Nä nu är jag jäkligt trött på den här förkylningen faktiskt.
NU FÅR DET FAN-TA-MIG RÄCKA!




Hoppsan!

Livat ute på campingen ser jag.
Vilken tur att man ligger hemma i sin säng då.

Spikmatta stoppade inte jagad man

Ett stort polisuppbåd deltog sent på torsdagseftermiddagen i jakten på en man i 60-årsåldern som hotat personal på Siggefora camping och försökt köra på polismän.

Polisen fick vid 16.30-tiden larm om att en gäst på Siggefora camping tre mil nordväst om Uppsala vägrat betala för sig och hotat personalen. När en polispatrull anlände satte sig mannen i sin bil och försökte köra på polismännen som fick kasta sig åt sidan för att klara sig.

Mannen körde sedan ut på riksväg 72 i riktning mot Uppsala. Ett stort antal polispatruller drogs samman för att få stopp på mannen. Farten vid efterföljandet var stundtals mycket hög och med hänsyn till övrig trafik kunde polisen inte göra något allvarligt försök att stoppa honom. När han kom fram till riksväg 55 i Uppsala svängde han mot Enköping och mellan Säva och Örsundsbro lades en spikmatta ut sedan trafiken stoppats. Mannen körde över spikmattan men trots punktering for  han vidare innan polisen till slut kunde preja ned hans bil i diket strax innan Litslenarondellen. 

Mannen, som klarade sig oskadd från dikeskörningen, greps och fördes till polishuset i Uppsala. Han hade en kniv på sig när han greps och i husvagnen på campingen har polisen hittat ett luftvapen.
Han är preliminärt misstänkt för mordförsök, grov vårdslöshet i trafik, olaga hot och brott mot knivlagen.
Ingen annan person kom till skada på campingen eller under efterföljandet.

Av: Åke Ripenberg, unt.se

ODJURET


Jag har börjat att läsa en ny bok som heter Odjuret, av Roslund och Hellström.
Det är nog den äckligaste bok som jag någonsin har öppnat.
Jag har bara läst första kapitlet ännu men jag vet inte om jag törs fortsätta läsa för den är så jävla otäck.

Den handlar om en mördare, psykopat och pedofil....så äcklig.

Den är skriven med en sån krypande känsla att jag blir mörkrädd mitt på dagen.
Usch!

Jag skriver ner de två första sidorna så får vi se om du blir lika nyfiken som jag.

HAN BORDE INTE
De kommer där borta. De kommer nu.
Över höjden förbi klätterställningen.
Tjugo meter bort. Kanske trettio.Nära de röda blommorna, likadana som utanför enrén till Säters fasta, han trodde länge att sådana var rosor.
Han borde inte.
Det känns inte på samma sätt då. Mindre, liksom. Nästan lite avdomnat.
De är två stycken. De går brevid barandra, pratar, de är vänner, vänner pratar på ett särskilt sätt, också med händerna.
Det verkar vara den mörka som för samtalet. Hon är ivrigast, vill säga allt, på en gång. Den ljusa lyssnar mest. Om hon är trött, eller om hon är en sådan som inte talar, som inte behöver utrymme hela tiden för att veta att hon lever. Kanske är det så det är, en dominant och en som blir dominerad. Är det inte alltid så?
Han borde inte ha runkat.
Men det var ju i morse. Tolv timmar sedan. Det kanske inte betyder något. Det kanske inte ens märks.
Han visste det redan tidigt, när han vaknade. att det skulle passa bra ikväll. Det är torsdag, det var torsdag förra gången. Det är sol, torrt, det var sol och torrt förra gången.
De har likadana jackor. Tunna, vita, något slags nylon, med huva där bak, han har sett flera sådana sedan i måndags. Två små ryggsäckar över var sin axel. Alla dessa ryggsäckar, allt i en hög, ett enda stort fack, han förstår det inte, ska aldrig förstå. De är nära nära, han hör deras samtal, deras skartt igen, nu skrattar de samtidigt, den mörka högst, den ljusa mer försiktigt, inte rädd, bara mindre plats.
han har varit noga med sin klädsel. Jeas, t-shirt, keps, den skall sitta bakochfram, han har sett det, han har varit i parken sedan i måndags, de bär kepsarna bakochfram.
- Hej där.
De rycker till, stannar. Det blir tyst, så där tyst som när ett ljud ingen brytt sig om plötsligt upphör och tvingar örat att lyssna. Han borde kanske talat skånska. Han är bra på det, det finns de som är mer uppmärksamma då, det låter viktigt på något sätt. Han har samlat röster i tre dagar. Inge skånska. Ingen norrländska. En stad med det som skulle kunna kallas rikssvenska. Långt ifrån diftonger, inget mycket slang. Rätt trist. Han fingrar på kepsen, vrider den ett varv, trycker den lite hårdare mot nacken, fortfarande bakochfram.
-Hej tjejer. Får ni verkligen vara ute så här sent?
De ser på honom, på varandra. De gör en ansats att gå. Han försöker se avslappnad ut, lutar sig lätt mot bänkes ryggstöd. Vilket djur? Ekorre? Kanin? En bil? Godis? Han borde inte ha runkat. Han borde ha förberett sig bättre.
- Du vi är på väg hem. Vi får faktiskt vara ute så här sent.

Läskigt va!?



Looney Toons

Jag hörde att Ola på Rix Morgon Zoo hade blivit hotad för att han läste högt ut Scientologbibeln och därför slutade han med det.
Helt förståeligt förståss eftersom hoten var mycket alvarliga.
Jag blev nyfiken på denna scientologbibel och började Googla på vad det egentligen var och hittade detta på nätet!!

Om du är beredd att satsa några år av ditt liv och ett par, tre hundratusen kronor (minst!), så kan du hos scientologikyrkan få veta vad som egentligen gått snett med vår planet. Läs denna lilla berättelse - om du vågar...


Det var en gång (för 75 miljoner år sedan, närmare bestämt) en utomjordisk rymdkejsare som hette Xenu (eller Xemu - det är lite knepigt det där med utomjordiska stavningsregler). Xenu härskade över alla planeterna i vår del av Vintergatan, inklusive Jorden - som på den tiden kallades Teegeeack.

Men Xenu hade ett stort problem - alla de 76 planeterna han styrde över var överbefolkade. Varje planet hade i genomsnitt 178 miljarder invånare. Han ville göra sig av med överskottsbefolkningen, så han hittade på en djävulsk plan.

Xenu lyckades, med hjälp av några förrädare, att besegra alla goda personer och deras förkämpar "De lojala officerarna", och införde diktatur. Sedan kallade han in flera miljarder av invånarna för skattskrivning. Men folket blev grundlurat. Istället för att folkbokföras, fick de av onda psykiatriker injektioner av frusen alkohol och glykol, som förlamade dem. Därpå sattes de i rymdplan, som såg exakt ut som en DC-8 (förutom att de hade raketdrift istället för jetmotorer).

I DC-8-rymdplanen flögs de så till planeten Jorden, där alla dessa miljarder förlamade personer packades vid foten av vulkaner, bl.a. på Kanarieöarna. När allt var klart sprängdes vätebomber i vulkanerna, så fångarna dog.

Men historien slutar inte där. Eftersom alla egentligen var själar (eller "thetaner" som de heter i denna berättelse) så behövdes ett knep för att de inte bara skulle återvända till sina hemplaneter i andlig skepnad. Därför satte Xenu upp speciella elektroniska "thetanfällor" som fångade in alla själarna med elektroniska strålar, ungefär som flugpapper fångar flugor.

När själarna fångats in, packades de i lådor och fördes till gigantiska biografer. Där fick de sitta i dagar och titta på speciella 3D-filmer som indoktrinerade dem i hur de egentligen borde leva, och även innehöll många avsiktligt förvirrande sekvenser. Filmerna visade dem falska minnesbilder, och sådana begrepp som "Gud", "djävulen" och "Kristus". I vår berättelse kallas detta filmtrick "implantering".

Efter några dagar var filmvisningen över, och själarna fick lämna biograferna. Då började de snart klumpa ihop sig. Eftersom de allihop sett samma filmer, trodde de nu nämligen att de var en och samma person. De slog sig ihop i klasar om några tusen själar i varje. Det fanns bara ett fåtal levande kroppar kvar, så själs-klasarna höll samman och flyttade gemensamt in i dessa kroppar.

Det slutade illa för den onde kejsar Xenu. Han störtades av "De lojala officerarna", och låstes in i ett berg på en avlägsen planet. Där sitter han fången än idag, med hjälp av ett superstarkt kraftfält från ett evighetsbatteri.

Så slutar berättelsen. Men än idag är vi alla fullproppade av de stackars hopklumpade själarna, "kropps-thetanerna", som ställer till med allehanda ofog för oss. Om vi någonsin vill uppnå själslig frihet, lycka och hälsa måste vi avlägsna dessa 'kropps-thetaner'. Och den enda anledningen till att folk tror på Gud och Jesus är att de var med i filmen som deras "kropps-thetaner" såg för 75 miljoner år sedan.



Ja, vad säger man?
Låter som en dålig rymdfilm från 60-talet.
Detta budskap borde spridas vidare så att dessa knasbollar inte får några anhängare alls.

Ho (host host host) sta....

Jag håller på att bli tokig på min hosta nu.
Nu har Knut också börjat så nu är vi tre st här hemma som går runt och hostar som tre lungsjuka gubbar.
I natt har jag i alla fall fått sova något så när och det var ju skönt.
Jag vaknade bara 5-6 ggr av hostan.

Men jag är i allafall på bättringsvägen nu, det känner jag.
Jag hostar som sagt inte riktigt lika mycket nu och jag tror tamigtusan att febern har gett med sig också.

Lite svårt att känna hur man mår kl sju på morgonen, men ändå :)
Possitiva tankar är alltid bra.

Om jag kryper ner under filten och dricker massor med örtte i dag så kanske jag blir lite friskare å friskare.

En bra torsdag önskar jag er!


Väntar

Jag väntar på att Jonny skall ringa från USA.
Han har precis landat i Florida nu.
Han har nu åkt ikapp min tid med 4 eller 5 timmar.
I Oregon var det 9 timmars tidsskilnad.
Jag saknar honom nu.
Det är så sjukt tråkigt här hemma utan honom.
Att jag är sjuk gör ju inte det hela något roligare direkt.
Det finns ju en anledning till att jag tömmer ut 1000 pusselbitar på bordet.
RASTLÖS!....isch...

Jag väntar också på att jag skall bli frisk.
Det här är för segt asså.
Jag bestämde idag att jag stanar hemma hela veckan för jag har fortfarande feber och jag hostar fortfarande som en gammal lungsjuk gubbe.

Jag väntar på Knut också som är ute med arbetskollegor och tar en bira någonstans i stan.
han lovade att han skulle köpa med sig lite godis hem till sin sjuka mamma, men jag hinner nog att somna innan han dyker upp.
Det är lika bra det, för jag skall inte äta godis.

Ja....så här sitter jag och väntar.....isch!

Jag bävar för att gå och lägga mig för då sätter bara hostan igång.

Jag tror jag sitter här och väntar en stund till.



Oj oj oj.....vad har jag nu gett mig in på?

imag0979 (MMS)

Oj oj oj.....vad har jag nu gett mig in på?


Aldrig mera hel igen.

Att mista någon som man älskar lämnar ett stort hål efter sig.
När man som jag har förlorat tre st familjemedlemmar så bär man på en sorg som man inte riktigt själv förstår.
Livet går vidare och jag har byggt upp hela min familj under tiden som jag har försökt bearbeta min egna sorg.
Men sedan min mamma gick bort 1987 så har jag aldrig blivit riktigt hel igen.
De fattas mig och jag har tre stora hål i mitt bröst.
Jag är lycklig och jag lever ett bra liv men tomheten som jag alltid känner går aldrig att fylla.
Att tiden läker alla sår är bara nästan sant för man blir aldrig riktigt läkt igen.
Sorg är som ett litet skärsår på fingret som aldrig riktigt läker.
Precis när man inte har ont längre så stöter man till fingret och såret går upp igen.
Det kan vara en doft eller en låt på radion som gör att såret går upp.
I går så fastnade jag vid tv:n när Frank Sinatra sjöng New York New York.
Mina tårar steg genast upp i ögonen och jag befann mig i lägenheten på Odenskogsvägen.
Det var tidigt 70-tal och mina föräldrar skulle ha fest.
Pappa luktade BRUT och mamma hade långklänning på sig.
Eller som här om dagen när jag lyssnade på The Boys are back in town, med Thin Lizzy.
Då kände jag hur brorsan satt brevid mig och sjöng med i texten.

Så många minnen.
De finns runt omkring mig hela tiden.
Nu när min familj sköter sig själv så är det precis som att jag fått mer tid att lyssna på mina minnen.
Det kan ju vara åldern också, mina hormoner som spelar mig ständiga spratt och jag har ofta nära till tårarna.
Förr var det många känslor som skulle bearbetas, en hel barndom att gå igenom.
Nu för tiden så har jag packat upp min struliga ryggsäck, tittat på alla mina mina minnen (både bra och dåliga)och jag har packat tillbaks allting snyggt och prydligt igen.
Jag har den ryggsäck som jag har men allting ligger inte huller om buller längre utan jag hittar i min ryggsäck och det har varit viktigt för mig.

Att mista någon som man tycker om är fruktansvärt men man klarar det.
Kroppen fixar så att man klarar av det.
Man kan skratta och leva ett bra liv ändå, men de jag har förlorat fattas mig så att det ibland skär i bröstet.

Jag blir aldrig mera hel igen.


Varför är det det så?

Knutte sa en sak till mig i dag som jag inte kan sluta att tänka på.
I vanlig ordning så är det en ganska irrelevant fråga som har upptagit mig hjärnaktivitet ikväll, men ändå.

Han sa:
- Om du sitter på bussen och någon mitt emot dig luktar sig själv på tröjärmen så funderar man inte vidare på det men om samma person skulle sitta mitt emot dig och lukta på sina fingrar så skulle man bli lite misstänksam.
- Varför luktar han/hon på sina fingrar? och var har de varit?

Varför är det så?

En ganska knäpp fråga men har du något svar?

Varför är det ofint att lukta på sina fingrar men inte på armen?
Varför tar man genast för givet att det luktar illa? Tänk om hon/han har jättegod handcréme på sig då!

Snacka om att jag har lite att göra här hemma när jag är sjuk eftersom jag ens lägger energi på en sån fråga :P





Jag kunde inte låta bli.

Jag skulle bara gå ner med soporna till soprummet när jag kom på att min kamera låg kvar i bilen efter helgens eskapader.
Jag slängde soporna och gick till garaget för att hämta min kamera.
När jag sedan stod där utanför garaget och kände den friska luften i mina lungor så kunde jag inte låta bli att ta en femminuters promenad runt parken.
Det var så skönt och varmt.
Solen sken och det blåste.
När jag gick där med kameran runt halsen så kunde jag givetvis inte låta bli att ta lite foton.
Det är vackert ute nu,även om de riktiga höstfärgerna inte riktigt infunnit sig ännu.








Kanelbullens dag

Jag hade tänkt att baka bullar idag för första gången på evigheter men eftersom jag är sjuk så kommer det inte bli något bullbak här hemma.
OM jag orkar så kanske jag sätter mig i bilen och åker och köper bullar eller så skickar jag någon av mina söner på bullshopping.
Någon slags bulle skall man väl få trycka i sig i dag när det är kanelbullens dag och allt.

LUDDE!!! KAN DU KÖPA MED DIG LITE BULLAR HEM IDAG??

P.S I alla fall en liten stackare...

Allt på samma gång.

Jag är sjuuuuk!
Alltså jättesjuk.
Jag har feber och ont i halsen.
På nätterna kan jag inte sova för att jag hostar så förbannat.
Jag hostar upp det mest onämnbara saker.
Har du sett filmen The Blob?
Ja, förlåt....ville bara ge dig en inre bild så att du förstår vad jag snackar om.
Dessutom så har jag feber, inte mycket men i alla fall så pass att jag har huvudvärk hela tiden, samt tandvärk.
De där lilla jävla tanden som jag lagade i våras vill liksom bli påmind när jag är sjuk.
Som om inte hostan och febern är nog.
Jag vaknade kl 07.30 av att det bubblade oroväckande i magen.....jag satte mig upp i sängen, hostade och.....taada!!!.....kräktes.
Hmmm, tänkte jag.....jahha jag hostar så mycket att jag triggar kräkreflexen...trodde jag.
Men sådan tur har inte jag den här veckan inte....sååå...
...nu är det så att jag blivit magsjuk också....som pricken över i:t liksom.
Jag hostar, har huvudvärk OCH tandvärk OCH springer på toa....hela tiden.

Förlåt att du måste läsa om mina krämpor men det är lite synd om mig nu faktiskt.




Harmony Heigts

Min kompis Ann sjunger i kören Harmony Heights och de skulle behöva er hjälp just nu.

Läs hennes brev här:

Hej på er!

I lördags så var Harmony Heights på COOP FORUM i Boländerna och gjorde en flashmob. Det betyder att man först leker "kund" och sedan på given signal börjar sjunga.

Den kören som får flest röster vinner 20.000 kr som vi väldigt gärna skulle vilja kunna lägga i vår resebudget inför VM i Barbershop i Denver, Colorado nästa höst.

Klicka på länken och rösta på bidrag nr 28, Harmony Heights!!

Tack för hjälpen!!

Hälsningar, Ann

Nu är äntligen länken för röstningen på flashmoben här:
http://www.coop.se/rosta


Jag vet var du bor :)

Eftersom jag har något som heter Live Traffic Feed på min blogg så kan jag gå in och kolla var ni läsare kommer i från.
I dag har jag t ex två st från USA.
Jag tror nog att den ena är min man och den andra är min kompis Fia som för tillfället bor i USA.
Jag ser att ni kommer från Åre, Storvreta, Örebro, Östersund, Uppsala och Umeå.
Jag ser om ni surfar med Safari, Explorer eller Mozilla och jag ser exakt vilken tid ni varit inne och läst min blogg.
Det är roligt att gissa vilka ni är.
Fortsätt att gå in och läs och tack för att ni gör det.
KRAM!

Helg i Dalarna

När jag satte mig i bilen i fredags så var det så otroligt vacker väder.
När jag hade åkt förbi Sala så kunde jag ite låta bli att ta några kort, trotts att jag körde bil :)



På lördagen var det fortfarande vackert väder.
Efter en tur in till kupolen så tog jag mig en sväng i skogen och fick ihop minst fem liter svamp.
Trattkantarellerna var stora som tulpaner.



På kvällen var jag med mina svärföräldrar och deras vänner på Oktoberfest i Rämshyttas turiskgård.
Mycket öl och Ompa Ompa-musik.


På natten blev jag hes och tappade rösten.
I går var jag inte mig själv, lite hängig och fortfarande ingen röst.
Jag var ute på bryggan och fotade.





Jag kom hem vid 17-tiden i går efter att ha stannat och käkat lunch med syrran och Pelle som var i Ludvika och köpte bastu.
Jag handlade, lagade middag och sedan dog jag i sängen.
Jag fick feber och dundrande huvudvärk.
I natt har jag hostat lungorna ur mig och idag är jag sängliggandes.

P.S Om du undrar var Jonny är så åkte han till Portland i Oregon i lördags morse och kommer inte tillbaks förrän på lördag. Det går troll i det här för jag blir alltid sjuk när han är på resa.


Man får ingen lust att bada längre när man...

imag0953 (MMS)

Man får ingen lust att bada längre när man står här på bryggan. Vattnet är svart och djupt. Värmen från igår är borta och man känner hur Gubben Höst kryper under tröjan. Det är nästan lite sorgligt att stå här och titta på hösten och det svarta vattnet.


De växer som svampar..... :)

imag0946 (MMS)

De växer som svampar..... :)


På vägen till Dalarna igår så slogs jag he...

imag0936 (MMS)

På vägen till Dalarna igår så slogs jag hela tiden av hur vackert alle var. Jag hade ABBA på högsta volym i bilen och jag var i nostalgins värld när jag åkte genom landskapen När jag hade passerat Sala så kunde jag inte låta bli att slänga upp kameran och fota trotts att jag körde bil samtidigt. Inte helt trafiksäkert kanske men vad gör man inte för konsten skull.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0