;)

Idag har jag och Jonny varit gifta i 17 år.
Den 23 Juni 1990 gifte vi oss i Brunflo kyrka i Jämtland.
Det var på midsommardagen det året med.
Otroligt vad tiden har gått fort samtidigt som det känns som en evighet sedan.
Kompisar som kommer hem och ser på vårt brölloppsfoto kan knappt känna igen oss
men jag tycker vi är oss lik (förutom ett par extrakilon).
17 år.
Det är jag ganska stollt över faktiskt, det är inte många som klarar det.
Jag brukar  fråga mig det ibland, hur det kommer sig att vi fixar det?
Jag tror inte att jag och Jonny har det lättare tillsammans än någon annan (snarare har väl de senaste åren varit lite väl tuffa mot oss).
Just nu ligger min älskade make på rygg i soffan och snarkar som en hel timmerhuggare med halvöppen mun.
Det är alltså nu som jag skall titta på honom med tindrande ögon och verkligen KÄNNA hur mycket jag älskar denna man....hahaha....Jag har snarare lust att gå fram och stoppa en strumpa i munnen på honom så att han blir tyst. Han kan väcka döda med dessa snarkningar.
Fast jag vet att det är för min skull som han har valt att lägga sig i soffan, så att jag inte ska vakna på natten.
DET är  kärlek det.
Själv ska jag laga en romantisk brölloppsmiddag senare idag. Det är också kärlek.
Så visst älskar jag mitt snarkande monster där ute i soffan och jag vet att han älskar mig, med alla mina små och stora egenheter.
Framför allt så respekterar vi varandra, DET tror jag är den viktigaste ingrediensen i ett äktenskap.
R*E*S*P*E*C*T
Jag säger som min kompis Cina brukar säga:

LOVE YOU SÅ SCHVETTEN RINN !!!