;)

Sorg är tungt att bära, sorg är när en liten bit av ens hjärta aldrig någonsin mer ler.
Livet går vidare och man följer med.
Man kan fortsätta som vanligt och det syns inte på dig, men inuti gråter du.
Människor runt omkring dig har glömt för längesen och de har gått vidare.
Själv är du kvar och såret har inte ens börjat läka.
Vissa dagar mår du lite bättre än andra.
Du ka forfarande skratta och le, men alltid sitter det en liten tagg kvar som värker.
Man har behov av att prata men omgivningen orkar inte lyssna mer.
Det är i sådana här stunder, när man sitter själv och skriver som man kan låta sorgen få fritt spelrum.
Det är nu när man låter tårarna komma som man sakta men säkert läker.
Jag vet att man läker, jag har gjort det förr.
Många, många gånger.