Vicken fest asså!!
Aj, mitt knä...
Men inte aj, mitt huvud, konstigt nog. Trots att jag och syrran satt uppe och drack champagne till halv fem i morse.
Vi är såå duktiga, vi kan så många saker. Dricka vin, å champagne å sånt.
Jag tog inte ett enda kort på hela kvällen, det känns ruttet. Jag som älskar min kamera. Men jag hade helt enkelt inte tid.
Min sång som jag skrev till Anita blev en succé. Jag som var så nervös hade inte behövt vara det.
Nu har Jonny åkt till Jamtli för att hämta bilen.
Vi ska väl få i oss lite frukost innan vi hämtar Olivia och åker hem till Uppsala.
Anitas sång
(mel: Vi klarar oss nog ändå?)
Vi är här allihop för att göra en grej.
Fira tanten där borta som ej längre är tjej.
Men hon hänger inte läpp,
Såå länge hon klarar sig utan käpp.
Att Anita fyllt 50 är svårt att förstå.
Du ser ut som du gjorde nittonhundrasjuttitvå.
Bara lite rynkor du fått,
och nästan inget grått.
Du är kvinnan som alltid har mycket på gång.
Handla, tvätta, laga maten och är ofta på språng.
Du flänger och far överallt,
Medan Pelle och ungarna tar det kallt.
Ifrån Måndag till Fredag du sliter och gnor.
Uti KAP:s små lokaler, i ditt fina kontor.
Herregud!, tänker du . Gör jag rätt?
Att va´ VD är inte lätt.
Men när Fredagen kommer med buller och bång.
Då du skyndar dig hemåt på en endaste gång.
Hem till ungar och din egna ?hunk?
Åsså, öppnar du nästa treliters dunk.
Du är tjejen vi älskar.
Du är fin och så rar.
Man kan helt enkelt kalla dig underbar.
Därför höjer vi alla vårt glas
Och säger Tack! för ett fint kalas.
