;)

Den här helgen swischade förbi snabbare än någonsin.
Nu är det påsk!
Jag har precis burit bort julgranen känns det som.
Jonny har fixat husvagnen i helgen så våra tankar är redan på semestern och sommaren.
Jag vet att jag skrivit mycket om detta förut, men jag kan inte sluta häpnas över hur snabbt tiden går.
Är det för att jag har svårt att vara här och nu som jag tycker att tiden, livet springer ifrån mig?
Eller är det för att jag har en rädsla för att bli gammal?
Hur lär man sig att inte fundera så mycket på framtiden då?
Hur lär man sig att vara här och nu?
Är det någon som har ett bra knep?