;)

I dag är det två år sedan min älskade storebror gick bort/blev mördad/skjuten.
Usch! jag törs nästan inte tänka på det.
Det känns fortfarande så overkligt att det var så det gick till.
Jag pratar inte så ofta om det och egentligen vet jag inte varför jag
skriver om det här heller.
Men någonstans så fungerar ju den här bloggen som en slags ventil,
och ibland när det känns för fullt så måste man pysa ut lite luft så
att inte trycket blir för stort.
Jag ska tänka på dig idag precis som jag gör nästan alla andra dagar.
Du finns alltid i mitt hjärta och jag saknar dig så mycket.
Ingen kunde få mig att skratta som du.
Min vackra storebror.
Tårarna rinner och stegen känns tunga idag.