;)

Jag tänker ofta på vad han sa den där brandmannen på föreläsningen.
Han som råkade ut för en hemsk olycka på 80-talet.
Han som inte har något ansikte kvar.
Han sa att när han vaknade upp på sjukhuset efter olyckan så kändes det som att han låg i en trygg vagga och han vaknade upp sakta, sakta från koman.
Precis så som man gör när man är barn.
Man låter morgonen komma till sig.
När man sedan blir vuxen så vaknar man med ett ryck av väckarklockans hemska alarm.
Man slänger benen över sängkanten och sedan börjar hjärnan att arbeta för högtryck.
På helgerna så brukar jag försöka vakna så som han sa den där brandmannen.
Låta morgonen komma till mig.
Ligga en stund utan att öppna ögonen och utan att titta på vad klockan är.
Känna efter hur jag mår.
Lyssna på ljuden utanför.
Låta tankarna om den kommande dagen komma sakta, sakta in i mitt huvud.
Det är skönt och avkopplande.
Prova!
Nu är jag vaken och nu ska jag ta en kopp kaffe.
Söndagsmorgonen har kommit till mig.
God Morgon.