;)

När jag var barn, så där en 7-8 år så lärde mamma mig världens enklaste patiens.
Man blandar en kortlek och börjar sedan lägga korten i en hög på bordet.
Man tar ett och ett kort samtidigt som man räknar:
Ess, två, tre, fyra, fem osv.
När man säger en siffra och det stämmer med det kort som man precis har lagt på högen så börjar man om på ess igen.
Om man har tur så håller det hela vägen genom hela kortleken.
Men för att den skall "gå ut" så måste sista kortet stämma.
Det gör det ALDRIG!
I över 35 år har jag lagt den där förbaskade patiensen men den har aldrig gått ut.
Vart femte år så kommer man igenom hela kortleken men det sista kortet stämmer aldrig.
I morse när jag satt vid köksbordet och la den där skitpatiensen för milijonte gången så gick den ut.
Jag bara skrek rakt ut!
- DEN GICK UT!!
Ludde och Maja stod i hallen och såg förvånade ut, men det var ju ingen som såg att den gick ut.
Jonny kommer aldrig att tro mig.
Bara för att han fuskar så tror han att alla andra också gör det.
Jag kommer att slå honom om han inte tror mig.