Nu är det lördag
I dag ska vi gå på bio hela familjen.
Äntligen fick vi ihop en dag när alla kan gå.
Anita frågade varför vi inte kan gå en vardag?
Det kan vi ju givetvis men det är lika svårt att få ihop det då med.
Jag har har kvällsmöten var och varannan vecka, Knut har kvällsmöten, Calle jobbar, Ludde ska till tjejen.
Desutom så är filmen nästan tre timmar lång, det blir så sent att gå på 21-bion.
Maggan är ju trött vid tiotiden vet ni ;)
Men idag skall vi i alla fall gå.
Knut följer med oss hem sen och äter middag och sover över.
Vet inte vad jag skall bjuda på dock!
Shit! Lovade ju honom farmors kräftor, måste ta ut dem ur frysen nu på en gång.
Jag får göra någon kräftförrätt och kanske kött och potatisgratäng.
Det är viktigt att det blir "mammas mat" när sonen kommer hem.
Han lever ju på halvfabrikat och sån´t som killarna kan få till i vanliga fall.
Han säger att han har blivit en sån där tönt som snackar om mammas mat :)
Själv mår jag bättre än i går, jag har blivit snorigare men jag har ingen feber och huvudvärk.
Skönt!!
Nu sitter jag här i min ensamhet och bloggar och dricker kaffe.
Det är tyst och skönt.
Jag njuter för fullt av att det är lördagmorgon och av att jag känner mig bättre, av att hela familjen skall göra något roligt tillsammans idag och av att Knut skall följa med oss hem så att man får rå om honom ett dygn.
Om 1 timme börjar melodikrysset, det tänker jag försöka lösa.
Jag saknar pappa när jag hör signaturen på melodikrysset.
Han skall ju sitta vid sin radio och lösa det! sedan skall vi ringa varandra och berätta hur det gick.
Mamma skulle stå brevid och fråga om vi kommer hem och hälsar på snart.
Jag kanske aldrig hade flyttat från Östersund om de inte hade gått bort så tidigt.
Vem vet hur mitt liv hade sett ut om mina föräldrar hade levt?
Jag kan nästan inte tänka så utan att känna mig ledsen, efter så många år så är jag fortfarande så ledsen.
Det är verkligen sorgligt att de dog så unga.
Jag är snart lika gammal som mamma var när hon fick cancer, jag tänker ofta på det.
Usch!
Nä, nu blev det för sorgligt det här.
Nu skall jag njuta av lördagen och min fina familj.
Hoppas att du också kan ta tillvara på dagen och njuta av den.
Äntligen fick vi ihop en dag när alla kan gå.
Anita frågade varför vi inte kan gå en vardag?
Det kan vi ju givetvis men det är lika svårt att få ihop det då med.
Jag har har kvällsmöten var och varannan vecka, Knut har kvällsmöten, Calle jobbar, Ludde ska till tjejen.
Desutom så är filmen nästan tre timmar lång, det blir så sent att gå på 21-bion.
Maggan är ju trött vid tiotiden vet ni ;)
Men idag skall vi i alla fall gå.
Knut följer med oss hem sen och äter middag och sover över.
Vet inte vad jag skall bjuda på dock!
Shit! Lovade ju honom farmors kräftor, måste ta ut dem ur frysen nu på en gång.
Jag får göra någon kräftförrätt och kanske kött och potatisgratäng.
Det är viktigt att det blir "mammas mat" när sonen kommer hem.
Han lever ju på halvfabrikat och sån´t som killarna kan få till i vanliga fall.
Han säger att han har blivit en sån där tönt som snackar om mammas mat :)
Själv mår jag bättre än i går, jag har blivit snorigare men jag har ingen feber och huvudvärk.
Skönt!!
Nu sitter jag här i min ensamhet och bloggar och dricker kaffe.
Det är tyst och skönt.
Jag njuter för fullt av att det är lördagmorgon och av att jag känner mig bättre, av att hela familjen skall göra något roligt tillsammans idag och av att Knut skall följa med oss hem så att man får rå om honom ett dygn.
Om 1 timme börjar melodikrysset, det tänker jag försöka lösa.
Jag saknar pappa när jag hör signaturen på melodikrysset.
Han skall ju sitta vid sin radio och lösa det! sedan skall vi ringa varandra och berätta hur det gick.
Mamma skulle stå brevid och fråga om vi kommer hem och hälsar på snart.
Jag kanske aldrig hade flyttat från Östersund om de inte hade gått bort så tidigt.
Vem vet hur mitt liv hade sett ut om mina föräldrar hade levt?
Jag kan nästan inte tänka så utan att känna mig ledsen, efter så många år så är jag fortfarande så ledsen.
Det är verkligen sorgligt att de dog så unga.
Jag är snart lika gammal som mamma var när hon fick cancer, jag tänker ofta på det.
Usch!
Nä, nu blev det för sorgligt det här.
Nu skall jag njuta av lördagen och min fina familj.
Hoppas att du också kan ta tillvara på dagen och njuta av den.
Kommentarer
Postat av: Anita
Jaa...det är sorgeligt detta med vår familj, bara du och jag kvar...och du e sååå långt borta!
Hoppas att ni får kul idag nu då! :O)
Postat av: Marina
Tankarna går till Er...min syrra tycker att jag bor långt borta - Jag på Frösön - hon i Torvalla...allt är relativt..Kramar till systrarna Munther!
Postat av: Eivor
Du har verkeligen en fin familj och att ni trivs tillsammans. Underbara familjen Munther. Att mor och far inte finns kvar det är otroligt sorgset, Kramar Maggan. Hälsa klanen...;)
Trackback