;)

I dag skall jag nog ge mig iväg på träning i alla fall.
Det är med blandade känslor som jag ger mig iväg.
Det är inte att träna som är det svåraste, utan att ge mig iväg hemifrån.
Varför är det så måntro?
Varför är jag så hemmakär?
Livet består ju just av fritidsaktiviteter och dessa kan ju inte bara ske i hemmet.
Varför är det så jobbigt att slänga sig iväg i bilen, träna i 30 minuter och sedan åka hem igen?
Kan någon ge mig ett botemedel mot hemakärheten så skulle allt vara löst.
Äh, fånigt!
Jag är bara fånig.
Klart att jag ska komma iväg minst tre ggr/ vecka.
Eller hur?
Hur svårt kan det vara?
Jag gör ju ändå inget vettigt här hemma.
Sitter vid datorn, kollar på tv, viker tvätt, lagar mat osv osv.
Träna slår ju allt detta med hästlängder.
Lat, latare, latast!!
Nu har jag anmält mig på detta och jag betalar flera hundra kr i månaden.
Vill jag bli piggare?
JA!
Vill jag få bort värken i kroppen?
JA!
Vill jag gå ner i vikt?
JA!
JA, men då så.
Åk och träna då!
Ok!