Jaghatarattbanta!!!!
I alla tidningar står det hur man kan gå ner 10 kg på en kvart.
Jag har provat allt som går att prova.
Viktväktarna ner 20 kg....upp igen....viktväktarna ner 12 kg.....åsså upp igen.
LCHF ner 8 kg å upp igen.
Bantat i 15- 20 år men varierande resultat.
Men alla bantningkurer har alla slutat på samma sätt.
Jag är tjockare efter ett år än när jag började.
Jag går ner....Sluuuurp!!! och sedan upp igen...allt plus lite till.
Den här gången... :P tänker jag försöka med en annan approatch.
Äta allt, men magert på veckorna....mer grönsaker och lite mindre av kolhydraterna.
Inga mackor om det inte, som idag, ingår i måltiden...soppa och bröd.
Jag glömde bort mig på mellanmålet och tog en macka av gammal vana....typiskt!
Jag får försöka att ta något annat mellanmål med mig till jobbet så att jag inte tar de där jädrans mackorna.
Sötsuget är ett annat gissel.....jag hade jobbat bort mycket innan jul men nu efter allt julgodis så är jag sockerheroinist igen.
Jag hatar att vara tjock och jag avskyr ordet banta.
Jag måste hitta en livsstil som är jag.
Träningen är något nytt i mitt liv, den trivs jag med.
Jag måste bara inse att det är något som jag skall göra för resten av mitt liv.
Ibland blir jag bara så less på mig själv.
Kan jag inte bara vara nöjd med den jag är??
Varför måste man vara smal?
Varför måste samhället vara uppbyggt på att man skall vara smal?
Undersökningar visar ju att människor tycker att tjockisar är lata,dumma och ohyieniska.
Visst är det dumt?
"Vad retar du dig mest på på badstranden", var en fråga på Aftonbladet i sommras.
Tjocka människor, vann......
Folk retar sig mest av allt på att det finns tjocka människor på en badstrand........mer än på fula badkläder....skrikande ungar....hög musik....skällade hundar osv osv.
Lite skrämmande, tycker jag.
Inte undra på att man vill bli smal om folk runt omkring mig tror att jag är lat, karaktärslös och ohygienisk.
Dessutom så får jag inte visa mig på badstranden.....
Suck!
Det är inte lätt att vara tung, var det någon som sa en gång.
Så sant, så sant...
Du är absolut på rätt spår! Viktnedgång handlar inte om att "banta" - det vet både du och jag. Vi kan alla metoder som finns!! Vi kan laga god nyttig mat...du vet! Jag tror att min fettma är som ett kännslomässigt skydd - det spelar ingen roll vad jag äter så lägger jag på mej vikt för att skydda mej. Jag tror på att: *älska mej själv - *äta BRA mat - *OCH motionera mera...oftare..typ var dag. Viktnedgång handlar om att göra av med det man tar in! Är man ( jag) bekväm en dag så betyder det att jag måste äta mindre portioner den dagen. Läste just att nu finns det en måttsats att köpa - typ "dl-mått" som talar om hur mycket av varje kostgrupp du ska äta av..som hjälp. Men i grund å botten tror jag att det handlar om känslor...och att äta flera små måltider i stället för få stora OCH att motionera med något jag tycker är roligt! DET är vad jag tror! Bara att bestämma sig....det är ju just det som är svårast!!
Håller med dig har hållt på i snart 30 år med att gå upp och ner i vikt och bara det sliter på kroppen..jag kan gå ner lite även om det blir svårare med åldern man går ju upp det igen när jag börjar äta som vanligt..visst skulle jag kunna dra in på mkt men ofta hinenr man stoppa ngt i munnen innan man fattat vad som hänt..personligen tycker jag att det ser bättre ut att vara lite för stor än tvärtom jag är nästan skraj för smalisar men ur hälsosynpunkt är det ju naturligtvis bäst att väga lagom vi bor ju dessutom i landet lagom :-) tack för tänkvära ord STOR KRAM
