;)

Lugnet lade sig som en våt bommulsfilt över campingen när småbarnen åkte.
Det är roligt med barn men det märks att jag och Jonny inte är så vana (inte på fritiden i alla fall).
Man känner sig som värsta panshisparet :)
Jag och Jonny är ju vana att bara umgås med varandra och andra vuxna.
Ja det var en rolig men krävande tid när man var småbarnsförälder.
Aldrig sitta och äta i fred, alltid på språng för att hjälpa och trösta.
Inte kunna prata klar en enda mening vuxenprat utan att bli avbruten av barnen som ville säga sitt.
Det var långa år när man var mitt uppi dem, nu när barnen är vuxna så känns det som om åren gick i ett enda hujj.
Jag skulle gärna träffa Jonnys bror med familj mycket mer än vad vi gör men eftersom de bor i Orsa så blir det tyvärr inte så ofta.
Nu har vi fått rå om dem i ett dygn och jag kan säga att så livat var det längesedan det var i vår vagn.
Nu kan man höra tystnaden....trist och skönt :)
Panshisvarning...jag vet ;P



Tack för besöket och välkomna åter!