;)

När man är bara fem år och man vet att man gjort mamma arg.
Man har fått skäll och kanske t om en örfil.
Man är fem år och mamma är arg, men man vet inte riktigt varför.
Man har blivit inslängd på sitt rum och man sitter där lite förvirrad.
Varför blev hon så arg??
Man hör hur hon stökar i köket och man hör att hon forfarande är arg för hon slammrar i dörrar och slår med kastruller.
Så blir det tyst.
Det är lugnt länge.
Man vågar sig ut ur rummet och går in i köket.
Där står mamma med ryggen mot dörren.
Man går fram och försöker vara till lags men hon tittar inte ens åt ditt håll.
Man funderar och undrar varför, varför blev hon så arg och varför är hon fortfarande sur?
Man går fram till hennes förkläde och stryker försiktigt över tyget.
Sekundrarna går och till slut säger man - Förlåt! ett tyst litet förlåt.
Mamma tittar inte ens ner, hon låtsas inte höra.
Hon vänder ryggen till och går därifrån.
Man är fem år och man har sagt förlåt.... till ingen.
Köket är tyst och man är förvirrad.
Men man har lärt sig en sak, att alltid, alltid ta ett förlåt.
Aldrig vända ryggen till när någon försöker.