;)

Jag såg en film på facebook idag.
En gammal super8-film från min barndom i mitt sommarparadis.
I Håkansta tillbringade jag alla mina sommrar.
Där bodde farmor och farfar och där bodde vi i den ombyggda ladugården.
Jag blir så nostalgisk när jag kollar på filmen och  jag blir både glad och ledsen när jag tittar på den.
Jag blir åter igen påmind om hur orättvist livet är.
Jag känner massor med mäniskor som har hela sitt "Håkansta" kvar.
Varför var jag tvungen att mista hela min bardom och alla mina kära innan jag ens fyllt 22?
Det är tungt att bära och det är så tungt att bli påmind.
Men jag älskar filmen och jag vill se den om och om igen.
Jag vet att man måste släppa det som varit men ja tycker fortfarande att livet är orätvist.
ORÄTTVIST!!
Jävligt orättvist.....