Jag kunde inte låta bli.

Jag skulle bara gå ner med soporna till soprummet när jag kom på att min kamera låg kvar i bilen efter helgens eskapader.
Jag slängde soporna och gick till garaget för att hämta min kamera.
När jag sedan stod där utanför garaget och kände den friska luften i mina lungor så kunde jag inte låta bli att ta en femminuters promenad runt parken.
Det var så skönt och varmt.
Solen sken och det blåste.
När jag gick där med kameran runt halsen så kunde jag givetvis inte låta bli att ta lite foton.
Det är vackert ute nu,även om de riktiga höstfärgerna inte riktigt infunnit sig ännu.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0