;)

När jag var till ortopeden i onsdags så sa hon att jag skulle vara fortsatt sjukskriven på 50% till operationen.
Hon sjukskrev mig inte dock.
Jag skulle ta kontakt med min husläkare som hade sjukskrivit mig innan semestern.
Efter mycket om och men så fick jag äntligen kontakt med henne i fredags.
Hon sa att hon inte kunde sjukskriva mig på telefonen ooch hon frågade varför inte ortopeden hade sjukskrivit mig i onsdags.
VAD VET EN KO? varade jag då.
Eller det sa jag ju inte, men jag sa att jag inte visste det.
Hon skulle ta kontakt med ortopeden och någon av dem skulle höra av sig till mig på måndag( alltså i går).
Tror ni att någon ringde mig igår......NÄHÄDÅ!.
Jag har hamnat mitt i skottlinjen.
Det sa min husläkare också, hon var jätte arg på ortopeden.
Hon sa att jag hade gjort helt rätt och att det här var LÄKARTJAFS.
Men det hjälper väl inte mig.
Jag måste ha ett läkarintyg senast i morgon annars så måste jag gå upp på heltid på torsdag.
Jävla läkare.
Nu måste jag sitta i telefonkö igen halva dagen för att försöka få tag på min husläkare.
HELVETES JÄVLA SKIT!!!.
På ren svenska.

När jag var barn så tillbringade jag mina sommrar i Håkansta/ Grytan/Brunflo.
Jag och min familj bodde i en ombyggd ladugård på farfar och farmors tomt.
Varje sommar kom Lotta, min älskade kusin från Stockholm.
Vi hade underbara sommrar tillsammans i Håkansta.
På eftermiddagen när mina föräldrar kom från arbetet så grillade vi ofta på baksidan.
Den här bilden måste vara tagen ca 1977.
Här sitter pappa, mamma och Lasse på baksidan, i solen, just en sån där härlig sommareftermiddag som jag älskar att minnas.
Hmmm..... 1977, Det är 30 år sedan det!

Mina kära vänner Johanna och Micke Klemmé.
Snart släpper de en platta.

Helt sjukt GALET!   
KOLLA IN TRAILERN HÄR

Eller den HÄR VIDEON!!!

Jag saknar närheten till UTE.
Jag menar att det känns så instängt att sitta i en lägenhet hela sommaren.
Vi har en jättefin lägenhet, men det är synd att den inte ligger på nedre botten så att man hade en uteplats också.
Vår balkong är visserligen rätt ok, men det blir ju så sablarns hett när solen kommer dit.
Jag sitter här och tittar ner på våra grannar som sitter i varsin solstol nere på gräsplätten.
Det saknar jag, att kunna gå ut och ta vara på solen.
Det blir så bökigt om jag ska gå ut, då måste jag gå hemifrån liksom.
Nä, det blir nog ett radhus snart.
Villa är nog inte vår grej, ta hand om tomten och fixa hela tiden.
Men ett radhus skulle vara lagomt.
Det är bara ett krux, eller två om man ska vara petnoga.
1. Ett radhus här i Nybygård är mindre än vår lägenhet.
2. Radhusen här i Nybygård är uppe i 1 miljon nu.
JAG VET!!! Det är hutlösa priser.
Fast villorna här ute kostar ju 3½ milj eller mer.
Det är som att välja mellan pest och kolera.
Det är tur att vi har haft tillgång till båten i sommar, annars hade vi inte överlevt.

Idag ska vi äta surströmmiing till middag.
Calle och Ludwig har aldrig smakat denna ädla fisk förut men idag ska de göra ett försök.
(Jag steker hamburgare också ifall strömmingen inte faller dem i smaken).
Knut, jag och Jonny ska iallafall äta och njuta.
Det är nog fem år sedan jag åt surströmming sist, det ska bli spännande.
Jag har lärt mig att äta surströmming på mjukt tunnbröd med smör.
Nykokt mandelpotatis som man mosar på brödet, sedan lägger man på hackad lök och tomater.
Surströmming och sedan lite gräddfil.
Rulla ihop och TADA! en färdig surströmmingsstut.
Syrran brukar  ringla lite rå äggula på sillen, det är också gott.
Är det någon som känner sig manad att komma hit till Nybygård och käka med oss idag så är ni VÄLKOMNA.
(fegisar)

Idag när jag slutade mitt arbete kl 13 och skulle skynda mig till Gränby, där två tonåringar satt och väntade på mig, så var bilen DÖD.
STENDÖD!!!
Hmmm, batteriet tänkte jag då och ringde till min man som genast lånade firmabilen och kom till undsättning.
Men det var inte batteriet  eftersom stereon fungerade och det var inga problem med vare sig larmet eller centrallåset.
Jonny kom och nollställde elektroniken, så nu funkar bilen igen.
BILJÄVEL!!!
Den har krånglat från dag 1(nästan)
Väl hemma från Gränby så möttes jag i hallen av ett brev från Akademiska.
Jag har fått operationstid tisdagen den 4 September.... Otroligt snabbt, det trodde jag aldrig.
Då satte jag mig ner och grät en liten skvätt.....Jag är nog ganska nervös inför operationen ändå, fast jag inte trodde det.
Jag ska ju alltid vara så jävla duktig jag.
Då kände jag att jag måste ha ett glas vin, men till min stora FASA så upptäckte jag att min dunk var tom, sånär som på ett litet futtigt glas.
Ett endaste litet pyttigt glas.
Sicket elände!!!
Då måste jag dricka vitt vin....hehehe.....å det duger väl ganska bra det med.
SKÅL och trevlig helg.

Idag är det fredag igen, tänk vad veckan har susat förbi.
Det är en hel vecka sedan jag fyllde år.
Idag när jag slutar ska jag åka och handla.
Jag tänkte införskaffa en surströmmingsburk b la.
Det är flera år sedan vi åt surströmming men nu är jag lite sugen.
Synd bara att det inte finns att köpa riktigt gott, mjukt tunnbröd här nere.
Undrar vad grannarna kommer att säga när det börjar stinka här.
Om det är fint väder i helgen så åker vi väl ut med båten om den är ledig.
Min solbränna börjar redan blekna.
Måste bättra på den, sen är det ju sååå skönt att bara vara på båten.
Hoppas, hoppas, hoppas det blir fint väder i helgen.

Idag kommer de nya barnen på jobbet.
Nu blir det livat  ett par veckor frammåt.
Chefen har utrustat oss med öronproppar så att vi inte ska få hörselskador.
En ettåring som ska lämna sin mamma för första gången kan vråla på bra i ett par timmar.
Jag märker att man har lite nedsatt hörsel efter över 20 år i det här yrket.
Många av mina kolegor har tinitus och någon har t om hörselapparat.
När  man går och bär skrikande barn mot axeln, då skriker de ju en rakt in i örat.
Därför ska vi har öronproppar, men det ser ju konstigt ut att stoppa in dessa när föräldrarna ska gå.
Det verkar inte speciellt empatiskt mot barnen.
Men vår hälsa är ju också viktig.


 

Ja, det heter så när man gör en titthålsoperatio i knät.
Det ska jag göra.
Inom tre månader ska jag få komma till sjukhuset och operera mitt knä.
Antingen blir det narkos eller lokalbedövning.
Det beror på vilken kö som går fortast.
Det känns lite läskigt.......tänk om det gör ont?
Ähh, det är dumt, jag vet....inte känns det inte.
Skönt att det äntligen händer något.
Min minisk är skadad och det är den de kan fixa med en liten operation.
Att jag också har artros har egentligen inget med den här saken att göra.
Det har jag antagligen haft länge och det kommer jag alltid att få dras med.
Men det akut onda som jag går med nu kommer antagligen gå över med en Artroskopi??( heter det så?).
Nu är jag fortsatt sjukskriven på 50% fram till operationen.
sen kan jag börja jobba som vanligt igen......BRA VA!!

Aj, mitt finger.
Nu är det tyck synn om...

idag och i morgon är min förskola stängd.
Vi personal har planeringsdagar.
Förr om åren så åkte vi jämt bort någonstans de här dagarna.
Nu ska kommunen spara, så i år är vi på förkolan istället.
TRIST!!!
Alltid ska det sparas bland gräsrötterna.
Vi blir inte ens bjudna på mat längre på våra jul och sommarfester.
Men cheferna åker bort på konferenser och blir bjudna minsann.
Det är sådant som sticker i ögonen på folk, b la mig.
Idag är det lite svalare ute, men soligare.
Det ser ut att kunna bli en härlig dag.
DÅ ska jag sitta inomhus och planera.
I morgon ska jag till ortopeden, ÄNTLIGEN.
Jag kommer nog att bli sjukskriven igen tror jag.
Undrar vad hon gör?
Blir det en operation tro?
Det får jag reda på i morgon.

Nu har jag klarat av den första arbetsdagen efter en låååång och härlig semester.
Det var ganska roligt att komma tillbaka och träffa all arbetskamrater igen.
Det var inte lika roligt att stiga upp 05.30.......*gäspar*
Det känns att man sov lite dåligt i natt, dels för att man alltid är lite nojjig att försova sig sin första arbetsdag och dels för att det var hett som i helvetet i vårt sovrum i natt.
Men snart är man inne i de vanliga gängorna igen.
Jag har inget emot att det går mot hösten.
Jag tycker det är skönt när vädret blir svalare och det blir mörkt.
Jag älskar att sitta inne och kura och tända ljus på hösten.
Men än så länge är det fortfarande sommar!!
Nu ska jag till med middagen, idag får det bli blodpudding med bacon.

Min födelsedag (igår) gick i kareokens tecken.
Jag fick som sagt singstar av min familj, så jag satt och sjöng hela dagen.
På kvällen gick jag, Jonny, Knut och Minea på Etage och forsatte sjunga.
Simon och Lenita kom också ner.
De gjorde e kupp och anmälde mig.
Jag fick sjunga "Fångad av en stormvind" själv ( Knut ställde upp som backup).
Senare anmälde jag mig och Simon.
Vi sjöng " Kom hem" med Barbados.
Alltid lika roligt att gå på Etage.
Idag känns det att man lever, vi som är bortbjudna på grillfest ikväll.......UJJEJUJ!!.
Nu ska jag försöka få i mig lite youghurt och kaffe.
Jag har sovit bort hela dagen, det är verkligen inte likt mig.

Hahaha....ÄNTLIGEN! har jag fått mitt Singstar.
Nu ska här bli sjunga av.
Hela dagen ska jag sjunga och plåga min familj.
Hihihi....Det är så roligt.
Jony har redan flytt fältet ( Han hjälper Anna att flytta).
Men ikväll ska vi festa till och SJUNGA KAREOKE som aldrig förr.
Jag tänkte koka kräftsoppa (gott va), men å andra sidan har jag lovat ungarna pizza.
Vi har inte ätit pizza på hela semestern.
Kräftsoppa vrs Pizza...... för mig är det inget svårt val, men har man lovat pizza så har man.

Ja, herregud...jag är lila i huvet.

Idag fick jag sova "ända till " kl 07.15 innan tomte nr 2 väckte mig.
Ni vet att när man backar med stora fordon så piper det.
DET pipet vaknade jag av.
Jag snackar inte pip i 5 sekunder nu, utan snarare 35-40 minuter.
VEM BACKAR SÅ LÄNGE DÅ??
Sen kunde jag inte somna om.
Det är så HETT ivår lägenhet nu så att man knappt kan existera här inne.
Inatt har jag knappt sovit en blund, vaknade hela tiden av svettattacker.....uhuhu..
Så när man äntligen hade somnat in frammåt morgontimmarna så måste nån idiot backa runt, runt inne på gården (Ja, vad gjorde han då?)
Idag är det helmulet (SKÖÖÖNT) jag ska fortsätta med min städmani.
Luddes rum ser fortfarande för täskigt ut.
Men annars så börjar det arta sig här hemma.
NU ÄR KAFFET FÄRDIGT....AHHH!
Snart är min semester slut. men jag känner ingen panik.
Det är skönt.
Jag är bara lite nervös över vad som kommer att hända med mitt onda knä.
Jag har visserligen latat mig i fem veckor, men knät är lika ont som innan jag gick på semseter.
Jag har inte samma värk på kvällarna, men jag gör ju heller ingenting.
Vi får se hur det känns på måndagkväll när jag arbetat min första heltidsdag.
Men nu ska jag inte tänka på arbetet, jag har fortfarande 4 lata dagra kvar.
TODELOO!!!

Efter en skön dag på Bälingebadet så känner man sig lite mosig.
Solen har gassat hela dagen....*pust*
Man ska ju inte klaga när det äntligen är sommar....men ändå...
VARMT har det varit idag.