;)

Har du sån´t i din familj?
Det är en tradition som jag tagit med mig hemifrån Bosse och Astrid.
Att man får önska vad man vill till middag den dagen som man fyller år.
Vi har haft en del roliga födelsedagsmiddagar här hemma under åren.
En middag som jag kommer på var när farsan fyllde år och jag och brorsan satt hemma i köket i Odenskog och fantiserade om vilken god middag vi skulle få.
Lasagne eller lövbiff och råstekt potatis kanske?
Så kom morsan hem och började skala potatis och sedan tog hon fram salt sill.
FARSAN HADE ÖNSKAT SIG SILLPUDDING!!
Vilken besvikelse.
När Ludwig fyllde tre år så ville han ha kall korv direkt från paketet, snacka om att Knutte blev sur :)
Calle har nog önskat sig spagetti och köttfärssås i hela sitt liv, tror jag...haha.
På söndag kommer Knut hem hit och skall äta sin födelsedagsmiddag.
Han vill ha stekt fläsk med potatis och löksås....:P
Jag tror inte att brorsorna kommer att uppskatta det, men är det födelsedag så är det.
Jag brukar önska restaurang, eller hämtmat. Jag vill slippa laga mat på min födelsedag.

Ja, då var det fredag igen då.
Inget mer att orda om detta.
Jobba, träna, mysa.
Ha de gott!

Det är en ganska svår fråga att ställa till sig själv.
Jag tror att jag är på ett visst sätt och att jag upplevs på ett visst sätt.
Men hur andra upplever mig stämmer kanske inte in på min egen bild av mig själv.
Hänger du med?
För många år sedan på en annan arbetsplats så gjorde jag/vi ett test om just detta.
Mina dåvarande kollegor upplevde mig då ibland raka motsatsen till hur jag själv trodde att jag uppfattades.
Jag kanske tror att jag kan dölja att jag är irriterad eller ledsen medan andra läser mig som en öppen bok.
Jag vill ju tro att andra upplever mig som en sjysst och glad tjej, men vilken Maggan visar jag egentligen?
Hur stor är skilnaden på min personlighet hemma och på arbetet t ex?
Jag är konflikträdd på jobbet men jag tror inte att Jonny och mina barn skulle skriva under på det :)
Det skulle vara väldigt intressant att se mig själv genom min omgivnings ögon.
Om någon skulle filma mig en hel dag så kanske man skulle få ett litet hum om hur jag pratar med folk och om jag gör skilnad på människor som jag möter. Är jag trevlig mot alla eller bara mot vissa? Hur pratar jag med barnen på jobbet? Hur arg låter jag egentligen när jag blir arg?
Jag tycker sån´t här är jätteintressant. Jag kanske skulle ha blivit psykolog istället?

Nu har jag börjat :)
Jag kan bara inte låta bli, det är ju såååå mysigt.
Nu skall jag lägga mig i sängen och läsa mina nya tidningar.
Läsa och planera :)
Julen är snart här.
Knack knack knack!!!

I dag mår jag mycket bättre.
Halsontet är nästan helt borta nu och jag är bara lite snuvig.
Ingen feber har jag heller :) och min tumme sitter kvar.
Så i dag skall jag försöka ge mig ut på en promenad.
I kväll går jag på kvällsmöte och i morgon hoppas jag vara helt fit for fight igen.
Jag har inte tränat den här veckan förståss, men jag saknar det.
I morgon skall jag dit!!!
I dag skall jag stryka några dukar och sedan planera lite inför julen med julklappar och sån´t :)
Jag gillar att vara ute i god tid och slippa stressa. I år skall jag INTE köpa så mycket mat på själva julaftonen.
Man har ju hela julen på sig att äta, så all mat måste inte ätas på en och samma dag.
Knut fyller år på tisdag! så det skall också fixas.
Det är skönt att jag känner mig piggare nu, framför allt är huvudvärken borta som jag har haft i en vecka.
Huvudvärk är skitjobbigt, man kan inte fungera normalt när huvudet bankar och slår.
Ahhh, det är gott med kaffe.
Det är skönt att börja fungera normalt igen.

Jag 1985


Nina 1986

Jag, Jonny & Cina 1987



Jag 1988

1989



Hehe.....snygga kläder vi hade!

Det är jag det!
Skulle ta bort en etikett från en flaska och använde mig av skrapan som man rengör hällspisen med.
Flaskan i vänster hand och rakbladsskrapan i höger........
Spännande va?
Tjoff! sa det så satt skrapan i benet längst ner på vänster tumme.
Om det blödde?
Ja, det kan jag lova att det gjorde.
Det skvatt blod på köksluckorna och jag höll på att svimma.
Varför gör man sådana där klantiga saker?
Som tur var så hittade jag suturtejp som jag kunde tejpa såret med.
Två treo och en whiskey så att jag kunde lugna ner mig lite.
Jag blir så jävla rädd när jag skär mig.
Hur klantig får man vara då?
Å inte e Jonny hemma heller :(
Aj! Det gör ont!
Så ont har det aldrig gjort förr.
Att det bara fååår göra så här ont!

Jag vaknade av att jag frös som en hund, med ena armen utanför täcket.
Det är kallt ute, -4ºC och kallt inne.
Jag fryser!!
Calle hade inte kommit hem inatt så då börjar man att tänka på i vilket dike han har frusit i hjäl i.
Hemska bilder börjar rulla i huvudet så då måste jag ringa till honom.
Fick ett sms efter en stund. "Förlåt, sov hos en kompis. Kommer hem sen"
Nu sitter jag här med en kopp kaffe och försöker känna efter hur jag mår.
Lite mindre ont i halsen, jättesnuvig, huvudvärk, liite feber.
Så här ser det ut utanför mitt fönster i dag.
Brrr! Kallt!

Jobbade i 1 tim. Hem och kollade på Björn Skifs hela dagen.
Knaprat TREO.
Halvsovit.
Kollat på Biggest looser, Sverige och nån svensk serie.
Nu ska jag sooova.
Det är tråkigt att vara sjuk och dessutom så längtar jag efter Jonny.
Varför skall jag alltid bli sjuk när Jonny är borta??
Det är syndast om mig i världen :(

Jag har legat i soffan och kollat på Björn Skifs hela dagen.
Han e bäst!

Jag vet inte om jag är sjuk?
Jo, eller......alltså.
Jag är ju sjuk, men inte tillräckligt för att vara hemma.
Jag öppnar idag, så jag åker dit och ser hur jag orkar.
Sitter här med min kaffekopp och ser ut som ett lik.
Varför kan jag inte bli ordentligt sjuk så att jag vet hur jag skall reagera.
Jag blev ju sjuk redan i lördags men igår var jag ju ganska pigg.....eller ja, i allafall lite.
Hur svårt kan det vara??
Jättesvårt, tydligen :P

Uppdatering kl 08.35:
Jag öppnade på förskolan kl 07.00 men insåg rätt snabbt att jag inte är frisk så när mina kollegor kom så åkte jag hem. Nu skall jag bädda ner mig och där skall jag ligga tills i morgon, minst!
Tänk att det skall vara så svårt att veta hur man mår då?

Det är bra att man har lärt sina barn att inte bara svälja allt utan att tänka efter och argumentera för sin sak.
Det är jättebra när de kan göra det mot alla andra utom mot mig och Jonny.
Det är väldigt svårt att sätta gränser när man har en sextonåring som är duktig på att argumentera för sin sak.
Härom kvällen t ex så kom Ludde in i sovrummet där jag och Jonny satt vid varsin dator i våra egna tankar.
- Nästa sommar kommer jag att ha sparat ihop pengar så att jag kan åka på Peace&Love, sa han.
Jonny tittade upp från datorn och sa med myndig stämma:
- Nähä du! dina bröder var ett år äldre än du innan de fick resa.
Ludde kollade på sin far i en millisekund innan han svarade:
- De åkte ju för faan utomlands, jag skall åkta till Borlänge.
Så vände han på klacken och gick.
Hahaha......Jonnys min var obetalbar :)
Jag känner på mig att än är inte sista ordet sagt om P&L, men jag är ganska säker på att Ludde kommer att vara där.

...på väggen där.

Jag har hottat upp min hallspegel.
Det blev väl bra?

Jag har ont i huvudet och halsen är svullen.
Jag tror inte att jag har feber och jag känner mig ganska pigg, men ändå inte.
Varför blir det alltid så här för mig?
Jag blir bara liiite sjuk!
För frisk för att stanna hemma(tycker jag) och för sjuk för att kunna jobba.
Ja ja, det är ju inte måndag ännu.
Allt hinne kanske vända på ett dygn.
I dag skall jag bara slappa och eventuellt laga söndagsmiddag om Knut kommer hem.
Annars skall jag bara lata mig, kolla på film, surfa och dricka kaffe.
Ute är det mulet och nollan så det är helt legitimt att stanna inne hela dagen.
Tända ljus och kanske värma en kopp glögg?

Jag suger på att vara med mig själv.
Jag vill träffa folk!
Gå ut!
Ta en öl!
Ha fest!
Gå bort!
Umgås!
Skratta!
Jag avskyr att sitta ensam.
All by my seeeelf..... don´t wanna be, all by my seeelf.....
Det är trååkigt!
Skittrist!

Nu åkte Jonny i väg till USA i en vecka.Jag gillar inte när han åker.
Först så bryr jag mig inte, jag tänker inte så mycket på det. Men när han väl skal till att åka så blir jag lite skraj.
Tänk om det händer något! Tänk om han inte kommer hem igen! Sådana där tankar får jag hela tiden, är det åldern tro? Förr, när vi var yngre så tänkte jag aldrig så när han åkte på sina resor, då var man odödlig. Nu tror man att allt hemskt skall hända.
Tråkigt är det också när han är borta, ensammma kvällar och nätter. Ingen att snacka med, ingen som snarkar, ingen att irritera sig på ;)
Jaha! Vad skall jag göra i dag då? mol alena.
Träna? Städa? Handla? Tvätta? *suckar*

Jag somnade med blött hår i går, vad tycks om min morgonfrilla? :)