;)

Så sjunger barnen på mitt jobb hela dagarna.
Jag tog med en skiva med alla melodifestivallåtarna på men det är bara Eric Saade som de vill höra.
Jag kommer nog att hinna bli riktigt trött på den låten innan min schlagerfest den 14 maj.
Men än så länge så står jag ut :)

I dag skall vi åka till husvagnen och skura in oss för sommaren.
Eftersom vagnen har varit på reparation så är den jättesmutsig invändigt.
Verkstadskillar som har gått med skitiga skor och lagt smutsiga verktyg överallt
Dessutom så har de stängt igen kylskåpet efter sig så där inne har jag nu fått mögel.
Jag har köpt en slags klorinskum som skall ta bort mögel, hoppas att det funkar då.
Jag somnade tidigt i går, straxt efter körslaget, vidd 22--tiden.
Så i morse vaknade jag kl 06.37 :)
Det är skönt att vakna tidigt tycker jag.
I går när jag hade huvudvrk och låg och drog mig halva dagen så mådde jag skitdåligt, inte så mycket över huvudvärken utan över att jag "sov" bort en fin lördag.
Men efter lite käk så blev det fart på mig och vi åkte till Mattexperten i Danderyd.
Men det bidde ju som sagt ingen matta där för deras gångmattor var för breda.
Och sedan lagade vi mat tillsammans, så det belv ju en ganska mysig lördag ändå, trots allt.
I dag skiner solen igen från en blå himmel.
Jag tror jag tar med mig kameran till husvagnen.
Vad skall du göra i dag då??

...vad bidde det då då?
Jo, det bidde tre plommonfärgade ryamattor.
Blir det snyggt så blir det snyggt.
Ser det för jävligt ut att ha ryamattor i en husvagn så tar jag hem dem till mitt sovrum.
Men man måste ju prova.

Jag såg en film på facebook idag.
En gammal super8-film från min barndom i mitt sommarparadis.
I Håkansta tillbringade jag alla mina sommrar.
Där bodde farmor och farfar och där bodde vi i den ombyggda ladugården.
Jag blir så nostalgisk när jag kollar på filmen och  jag blir både glad och ledsen när jag tittar på den.
Jag blir åter igen påmind om hur orättvist livet är.
Jag känner massor med mäniskor som har hela sitt "Håkansta" kvar.
Varför var jag tvungen att mista hela min bardom och alla mina kära innan jag ens fyllt 22?
Det är tungt att bära och det är så tungt att bli påmind.
Men jag älskar filmen och jag vill se den om och om igen.
Jag vet att man måste släppa det som varit men ja tycker fortfarande att livet är orätvist.
ORÄTTVIST!!
Jävligt orättvist.....

Jag drömmer ofta om att jag bor i ett stort hus.
I natt drömde jag att jag ägde ett hotell.
Jag fick besök av barn som jag arbetar med och jag hade ett väldans sjå med att få till en frukost till en gäst eftersom alla dörrarna var låst överallt.
En killkompis sprang runt naken på mitt hotell och jag försökte förgäves få på honom lite kläder.
Dessutom så försökte jag sova men alla väckte mig hela tiden.
Helt plötsligt så var jag tillbaks till vår gamla sommarstuga och där hade vi råttor som husdjur, jag blev biten av en och den fastnade med tänderna i min hand, äckligt!
Ja, jag har haft en jobbig natt med andra ord.
Den här gången handlade det om ett annat hus än vad jag brukar drömma om.
"Mitt" vanliga hus brukar vara större och det brukar alltid spöka på övervåningen.
Det brukar vara fyllt med gamla, vackra möbler men jag är alltid rädd när jag är där.
I natt var jag inte rädd bara lite stressad :)
Ibland blir man nyfiken på vad drömmarna betyder.

Jag måste bestämma mig.
Skall jag gå hela vägen eller inte??
Jag försöker hemma men jag tänker att på jobbet får det bli som det blir, men det funkar inte att göra så.
I dag t ex så var det köttfärssoppa med pasta i och bröd till.
Jag måste ju äta något på hela dagen så i dag sket det sig rejält då.
Jag måste helt enkelt  ta med mig egen mat.
Jag får köpa tonfiskburkar och keso att ha på jobbet som jag får ta till när det blir mat som jag "inte kan" äta.
Men jag har en arbetsuppgift att fylla med min matsituation, nämligen en pedagogisk måltid.
Frågan är då om jag begår tjänstefek genom att äta annan mat?
Det finns ju kollegor som är vegetarianer och de får annan mat.
Jag måste bestämma mig helt enkelt.
All in or not?

Min kollega sms:ade och sa att hon vab:ar i dag.
Jag fick därför frågan att åka in en ½ timme tidigare till jobbet.
Klart att jag kan, det enda som det inkräktar på är min mysstund framför datorn, men ett snabbt inlägg hinner jag :)
07.30-17.10 i dag då.....Jippi!!
Nu måste jag få i mig någon frukost.
Jalla, jalla!

Jag har köpt skivan med alla melodifestivallåtarna och jag har lovat barnen att jag skall ta med den till jobbet i morgon.
Så  i morgon kommer det att bli uppträdande på uppträdande.
Lilla melodifestivalen hela dagen.
Det skall bli så skoj.
Jag älskar när barnen sjunger och dansar med foliemickar.
Jag gråter varje gång.
Antagligen så tänker jag på när jag själv stod där och mimade till ABBA eller Baccara och tvingade alla att kolla.
Både jag och min kusin var Agneta ;) stackars Frida var det ingen som ville vara.

Det är fortfarande ganska kallt och vi har fortfarande ganska mycket snö här i Uppsala.
Men man ser förändring varje dag.
Våren kommer med stormsteg och det gillar jag.
På söndag skall vi ut och städa husvagnen.
Om precis 1 månad så kör vi ut den till campingen i Siggefora!!
Alla tre killarna har lovat att hjälpa till att bygga golv den helgen.
Det blir lite trångt i vagnen när vi är alla fem men det går nog bra.
Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Det känns lite utopi att vi skall kunna sätta upp husvagnen om endast en månad men å andra sidan så kommer som sagt våren med stormsteg nu.
Jag längtar!!
Den här vintern har varit den längsta sedan mannaminne, jag är skitless på snö och kyla nu.
"Sommar, sommar och sol.
Havet och vinden en doft av Kaprifol..."

I går när jag kom hem från arbetet så hade jag skitont i den högra axeln och värken strålade ner i armen och upp i nacken.
Jag tänkte inte så mycket på det utan åkte och storhandlade med Knut.
På ICA Maxi så trodde jag att jag skulle bli tokig, det bara värkte och dunkade och efter en timme så kunde jag inte tänka på något annat än min värk.
Väl hemma i garaget så fick jag ringa efter Jonny, jag kunde inte ens bära upp två kassar mat.
Väl uppe och inne så tog jag en Diklofenak och en Revil.
Sedan låg jag i soffan och kved och grät hela kvällen.
Jonny försökte med masage men det hjälpte bara så där.
Kl 21 gick jag och lade mig efter att jag smort in axeln med Zon-salva.
I natt har jag sovit till och från, utan kudde och med huvudet hängade från sängkanten.
Nu mår jag lite bättre med absolut inte bra.
Jag får pröva att gå till arbetet annars så får jag ringa en läkare.
Jag tog en till antiiflammatorisk tablett till alldeles nyss så får vi se om det hjälper, det värsta med dessa tabletter är ju att jag blir så knasig i magen.
Ja, är det inte det ena så är det det andra, sa flickan när hon blödde näsblod :P

...till mamma från Holland.
Mmm! en Calvados.
Pappa vet vad mamma vill ha ;)

Det är inte helt lätt att inte stoppa i sig kolhydrater inte.
Jag gör så gott jag kan.
I lördags var vi bortbjudna till vänner och då kan man inte hålla på och larva sig med olika dieter.
Så ofta blir man inte bortbjuden och dessutom så har de gjort sig för och lagat god mat.
Så det blev både rödbetor och lite potatis och glass.
I går på loppisen höll jag på att svälta ihjäl så då blev det en korv med bröd, jag hade ju kunnat skippa brödet men jag var för hungrig för det.
Till middag hade jag lovat Knut ädelostbiffar och de innehöll lite ströbröd och såsen lite mjöl, men jag tog kokt broccoli till istället för potatis i alla fall.
I dag fick vi korv och potatismos på jobbet och jag kan inte jobba en hel dag med endast ett par korvar i magen så jag tog pyttelite potatismos.
Till middag tog jag två biffar från igår och en ostgratinerad tomat, bättre än de hemmagjorda pizzab som Ludde åt.
Ja, som sagt, jag försöker eliminera kolhydraterna men inte är det lätt inte :P

Jag var ju på Katalin och lyssnade på The Ark i onsdags.
Ola salo hade lite försnack innan de spelade "It takes a fool to remain sane".
Den låtenn handlar om att våga vara sig själv och skita i vad alla andra tycker, om att våga göra det man vill och våga gå sin egen väg.
Jag har funderat mycket på detta den senaste veckan.
Jag skulle vilja vara mer som Ola Salo eller Thomas Di Leva.
Jag springer runt och ser ut som alla andra, jag är så rädd för vad alla skall tycka om mig.
Jag vill alltid vara all till lags och jag törs aldrig sticka ut näsan.
I bland är jag så trött på mig själv.
Jag skulle vilja vara modig, klä mig som jag vill, säga vad jag vill och stå ut mer från mängden istället för att smälta in i den grå massan.
Jag skulle vilja färga håret rött, måla mig i starka färger och ha stora smycken.
Men inte törs jag det inte.
Nä, MesMaggan har brunt hår, jeans och en svart tröja, målar sig lagom och har små silversmycken precis som alla andra.
MesMaggan försöker att vara så att alla skall gilla mig istället för att säga ifrån och kanske hamna i en konflikt....Oooh du hemska tanke. Tänk om någon skulle bli arg eller ledsen?
Tänk om någon skulle tycka att jag var dum....läskigt!
Nä, fram för människor som törs ta strid och som törs vara sig själva.
Ni är mina idoler.